Lågtröskelboenden fungerar länge som en lösning för personer i svåra situationer. Dessa situationer relaterar ofta till beroende och psykisk ohälsa. Tyvärr misslyckas boendena med att hjälpa människor. De erbjuder inte den rehabilitering och det stöd som behövs. Många fastnar istället i en cykel av missbruk och psykisk nedstämdhet.
En central del av problematiken är kommunernas ansvar. De placerar människor på lågtröskelboenden. Ofta erbjuder de inte långsiktiga eller holistiska lösningar. Kritiken mot lågtröskelboenden handlar inte bara om deras ineffektivitet. Den handlar också om ett system som gör att människor fastnar. Utan rätt stöd riskerar de att hamna i en evig cykel av missbruk.
Ekonomiska prioriteringar och mänskligt lidande
Forskare och experter inom socialt arbete påpekar att lågtröskelboenden ofta innebär att socialtjänsten ger upp sina ambitioner att hjälpa personer vidare. När någon placeras på dessa boenden, antas det att personen inte är redo för behandling eller rehabilitering. Här ligger ett grundläggande problem. Istället för att hjälpa människor att få tillgång till vård och behandling, erbjuds de enbart ”skadebegränsning” i form av tak över huvudet, utan konkreta verktyg för att bryta sitt beroende.
Det är tydligt att uppdragsgivarna, genom att satsa på lågtröskelboenden som en lösning, ofta prioriterar ekonomi framför mänskliga behov. Att ge personer en tillfällig plats att bo, utan att samtidigt erbjuda rehabilitering och stöd, är en lösning som ignorerar deras långsiktiga behov av hjälp. Genom att välja en till synes kostnadseffektiv lösning sparar man pengar, men det innebär också att människor förlorar möjligheten till ett bättre liv och fastnar i ett system som inte hjälper dem vidare.
Lågtröskelboenden som en ”hopplöshetsinstitution”
En annan viktig aspekt av kritiken mot lågtröskelboenden är hur dessa platser upplevs av dem som har bott där. Många vittnar om att deras tid på boendena inte bara förlängde deras beroende utan även förstärkte känslor av hopplöshet och uppgivenhet. De beskriver hur de fastnar i destruktiva mönster, utan den konkreta hjälp eller planering för förändring de behöver.
När människor placeras på lågtröskelboenden, förlorar de ofta kontakten med behandlingsmöjligheter. Dessa boenden erbjuder ingen konkret väg framåt. Istället blir de en form av ”hopplöshetsinstitution”. Här fastnar människor i sina problem, utan verktyg för att bryta mönstret. Forskning visar att de som bor på lågtröskelboenden ofta har sämre långsiktiga resultat. Detta gäller jämfört med dem som inte får någon hjälp alls. Experter varnar för att dessa boenden är kontraproduktiva. De understryker att boendena hindrar verklig hjälp till personer i behov.
Lösningen innebär att erbjuda holistiskt och långsiktigt stöd
Kritiken mot lågtröskelboenden pekar på ett djupare strukturellt problem i det svenska välfärdssystemet. För att hjälpa människor med beroende och psykisk ohälsa är det viktigt att erbjuda alternativ. Dessa alternativ bör fokusera på långsiktig rehabilitering. Dessutom är psykologiskt stöd avgörande. Behovet av vård, rehabilitering och psykosocialt stöd är centralt. Detta stöd hjälper människor att återfå kontrollen över sina liv.
Det handlar inte bara om att ge tak över huvudet. För att skapa långsiktig förändring krävs ett holistiskt synsätt. Här går vård och rehabilitering hand i hand. Därför är en kombination av behandlingshem och psykoterapi nödvändig. Dessutom behövs socialt stöd och möjligheter till samhällsintegrering. På så sätt kan vi bryta de destruktiva mönster som många hamnar i på lågtröskelboenden.
Det är också viktigt att förstå att beroende och psykisk ohälsa är komplexa sjukdomar. Därför kan dessa inte lösas genom enkel avvänjning. Dessutom räcker det inte att placera personer i en kontrollerad miljö där de får fortsätta med sitt missbruk. Istället kräver den verkliga lösningen ett långsiktigt engagemang. Både samhället och kommunerna måste samarbeta för att skapa en behandlingsstruktur som verkligen fungerar.
Ett ansvarstagande samhälle
För att åtgärda dessa problem måste ansvariga myndigheter agera. För det första måste de erkänna att lågtröskelboenden inte kan vara slutstationen. Dessutom behöver de förstå att personer med beroendeproblematik och psykisk ohälsa kräver mer stöd. Kommunerna måste ta ett större ansvar och erbjuda fler och bättre alternativ än vad som finns idag. Rehabilitering, återuppbyggnad av sociala nätverk och psykologiskt stöd måste stå i centrum för insatserna. Det handlar inte bara om att ge tak över huvudet. Det handlar om att ge människor en chans att bygga om sina liv och skapa en hållbar framtid.
Samhället måste förstå att detta problem inte kan lösas enbart med ekonomiska insatser. För att hjälpa personer med beroende och psykisk ohälsa krävs långsiktiga satsningar. Dessa satsningar bör prioritera rehabilitering och psykisk hälsa. Dessutom är social återintegrering avgörande. Endast genom ett genuint engagemang kan vi förändra systemet. På så sätt kan vi skapa en framtid där människor inte fastnar i hopplösa situationer. Istället får de den hjälp och det stöd de behöver. Målet är att de ska återfå kontrollen över sina liv.
Människovärde som grundpelare i svensk lagstiftning
I Sverige är människovärde en central princip som genomsyrar flera lagar och rättigheter. Det mest grundläggande uttrycket för människovärde finns i regeringsformen, som är en del av Sveriges grundlagar. Enligt 1 kap. 2 § i Regeringsformen ska det allmänna respektera och skydda varje människas värdighet och rättigheter.
Socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen innehåller bestämmelser. Dessa betonar vikten av att behandla människor med respekt och värdighet.
Huvudkontor
Trädgårdsgatan 5, 642 35 Flen
070-497 82 43, 076-760 07 89
infoඞskonbergahem.se
№ 556803-1040